Jag vet att många följer min blogg och vill att jag skriver kontinuerligt. Det tycker jag är kul, man får press på sig att skriva men jag skulle tycka att det skulle också vara givande att ni kommenterar det jag skriver. Att vi har någon typ av dialog. Det är nämligen med hjälp av dialog som man många gånger får nya insikter.

Jag har funderat i alla fall mycket på politiskt korrekthet de senaste dagarna. Det känns att man inte kan prata om Rotschild och det kabell av samhällsingenjörer som jobbar för honom om man inte nämner politiskt korrekthet.

Som det redan står klart för många så existerar det allt som oftast när det gäller illuminiatis aktiviteter en krux som effektivt döljs av oklanderliga slagord. Det som jag har gått och funderat på är vad som är kruxet med politiskt korrekthet. Jag såg ett intressant program på tv som handlade om en kille i USA som hade problematiken att inte kunna låta bli och säga "neger" varje gång han såg en svart person, ett besvär som han hade fått efter en hjärnskada. Man kan säga att skadan hade gjort att han förlorat det filter som tar bort ens oönskade tankar så att man inte säger de högt. Han kunde helt enkelt inte vara politiskt korrekt på grund av den här hjärnskadan och hela tiden gick som sagt och sa "N-ordet" varje gång han såg en svart person. Jag tror att det som är vanligt är att man tänker sådana tankar men inte säger de högt.

Det får mig i alla att bli kruxet med politiskt korrekthet på spåret. Folk lägger massiv med energi för att hindra en negativt tvingande tanke att få utlopp. Man ser det många gånger på vissa människors ansiktsttryck hur ansträngt det är när de pratar med en invandrare eller svart person. Det är en psykiskt påfrestning om inget annat. Men är det politiskt korrekthet som leder till den här påfrestningen? Det är det som jag har funderat på.

Jag tror inte att enbart kravet på politiskt korrekthet leder till den här psykiska påfrestningen utan styrkan av den påverkas av hur stark rasismen är i samhället. Om det inte existerar rasism i samhället så är det inte svårt att vara politiskt korrekt det säger sig självt, medan i ett extremt rasistiskt samhälle kan befolkniangen utsättas för enorma påfrestningar av kravet på politiskt korrekthet. Kombinationen av rasism ocah politiskt korrekthet är med andra ord extremt ofördelkatigt. Den här omständigheten ger naturligtvis Rotschild och dess samhällsinagenjörer möjligheten att manipulera. Först så etablerar man det oklanderliga politiskt korrektheten och sedan försöker man med hjälp av manipulationer främja rasism i samhället, till exempel genom att iscensätta dramatiska händelsera som låt säga 11 september eller indirekt genom median främja rasistiskt och kategoriserande tänkande. Resulatet blir inte helt oväntad att befolkningen utsätts för en extrem påfrestning som förmodligen är det egentliga syftet med det hela. De blir helt enkelt tvungna att lägga all sin energi på att inte tänka negativa tankar.

Rotschild samhällsingenjörer använder sig med andra ord av kombination av många faktorer för att få det man vill ha. Politisk korrekthet tillsammans med främjande av rasism är helt enkelt oslagbart samtidigt som är ganska enkelt eftersom illuminati samtidigt kontrollerar dramtiska världshändelser och kan på så sätt etablera olika fenomen vid exakt rätt tidpunkt och enkelt få det de vill ha.

 .    .     .  .  .      . ..  .   . 

Boken geim som jag nämnde i mitt förra inlägg visar hur illuminati med relativt enkla metoder kan orsaka djupa sår i samhället. Mycket på grund av att de med hjälp av sina informationskanaler som median kan zooma in och förstärka det som de själva har skapat. Det egentliga syftet är nämligen många gånger inte händelsen i sig om det inte handlar om mord på högt uppsatta personer utan det är den psykologiska inverkan som händelsen har på samhället. Genom att ge en frimurare eller spelare som de kallas i Anders De La montes bok ett uppdrag att släppa en viss kemikalier i tunnebanan som sedan i sin helhet och med stor drama tas upp i median som dagens nyheter så har man enkelt lyckats orsaka stora psykologiska inverkningar i samhället. Det visar bara hur sårbart samhället är och hur illuminati med små medel och de instrument som den har till sitt förfogande är en enorm kraft att räkna med. Man kan med andra ord inte bortse från de och gå mot deras vilja och tro att det inte kommer att ha några konsekvenser för att det har det.

                                .

Den bilden som vi har av illuminati och Rotschild aktiviteter börjar klarna mer och mer. Jag har sträckläst boken geim, även den skriven av Anders De La Monte som ger ytterligare dimensioner år illuminatis förlängda arm, nämligen frimurarna som Anders Breivik och förmodligen Peter Mangs tillhör.

De får alltså uppdrag av illuminati som sedan belönas med både pengar och befodran. Att de befodras och får klättra i trettiogradiga frimurartrappan visste man kanske redan men Anders De La monte bok ger verkligheten i den här verksamheten ännu mer detaljer. Vidare utsätts de för olika tester och får hålla sig inom vissa regler och ramar. Bryter de mot reglerna så blir de uteslutna och i förlängningen kan de bli bestraffade och då handlar det många gånger om regelrätta avrättningar.

Illuminatis och Rotschilds förlängda arm hålls med andra ord ihop och kan förmås att begå vedervärdigheter med en blandning av grupptryck, belöningar och hot om bestraffning. Man försöker också förvärva speciella typer av personer. Personer som inte har någon annan grupptillhörighet och andra lojaliteter som familj, släkt, vänner och så vidare. Med illuminati och frimureriet får de sitt behov av tillhörighet tillfredställda.

Anders Breivik och Peter Mangs kunde med andra ord hamnat i vilken extremistiskt grupp som helst som tillfredställer sådana behov att höra till och få bekräftelse, men de hamnade alltså i frimureriet och blev illuminatis förlängda arm. De är beredda att göra vad som helst för att inte bli uteslutna från den här organisationen och få bekräftelse och så belönas de också med pengar, någonting som de inte gör i samma utsträckning i andra organisationer.

Anders De La Monte beskriver det här karraktärstypen ganska träffsäkert och detaljerat. Person/individ som drivs av hat och ilska. Han har sannolikt haft relationssvårigheter hela livet, särskild med auktoriteter av olika slag. Han är inåtvänd, ensam och narcissisatiskta men inte psykotisk och saknar troligen familj och nära vänner. Hans tillstånd är kopplat till en känsla av att ha "misslyckats" i livet, upplevelsen av att vara en "outsider" vars förmågor aldrig verkar ha uppskattats eller fått komma till sin fulla rätt. Huvudpersonen Henrik som blir medlem i det här som Anders De La Monte kallar "spelet" antas ha en sådan karraktär.

En annan sak som jag har tänkt på är att illuminati gör allt för att öka grogrunden för sådana personlighetstyper för att kanske utöka sin rekryteringsbas. Ju mer sådana personer, nämligen personer som är beredda att sälja både sitt liv, land, familj och själ desto lättare är det för illuminati att kontrollera samhället.

Jag är inte insatt i illuminatis struktur. Har inte läst någon bra bok om det. Men snappade upp en grej som Carl Bildt sa mellan raderna, nämligen att när den innersta gruppen krackalerar så faller hela samman. Jag har som sagt inte stor koll på illuminatis inre struktur, känner bara till Rotschild och Rockefeller. De slängde en överbord i och för sig när Lehman Brother kraschade. Deras VD tog sitt liv också lägligt nog. Varför han undanröjdes och var och om han var en del av illuminati och var i dess maktstruktur han befann sig har jag däremot inte så stor koll på. Man kan i alla fall inte komma ifrån att ett stort hot mot illuminati som Carl Bildt uttryckte det är inte omvärlden utan de själva. Om de inte kommer överens och det startas någon typ av maktkamp mellan de så faller de förmodligen fortare än kvickt.

Men som sagt vore kul att få läsa en bra bok om illuminatis inre struktur. Vore kul om någon kunde tipsa nåt bra bok!! Håller för tillfället på att kolla igenom Jüri Lina som tyvärr verkar vara en sån "drönar kapar" typen som jag nämnde i mitt förra inlägg. Kollar också igenom David Dukes böcker men han känns inte heller så där hundra procent. Vissa är nämligen enklare att räkna ut andra är lite svårare och kan försöka styra en ur kurs vid senare tillfälle. Den person som jag tycker är hundraprocentlig är William Engdahl men han har inte skrivit så mycket om illuminiatis inre struktur utan mest om deras målsättningar och tillvägagångsätt.

Jag har funderat ut en teknik som jag i och för sig läst mellan raderna hos andra författare. En teknik som jag kallar för "kapa drönare" tekniken. Tekniken går ut på att man tar över eller startar en hemsida där man utsäger sig föra någon grupps budskap som till exempel rasisternas och deras hemsida nationell.nu eller svenskarnas budskap som Sverigedemokraterna och sidan "avpixlat". Det man gör sedan är att till en början föra rasisternas och låt säga det som man kan anta ligger nära svenskarnas hjärtan och deras omedelbara intresse, men med tiden så börjar man sakta men säkert ändra på budskapet och driva den ur kurs. På så sätt kapar man nämligen också en drönare.

Man kapar gruppens åsikter och intressen på samma sätt som man kapar drönare så att säga. Även där så ger man till en början ut signaler som är exakt likdan som drönaren förväntar sig men efter ett tag så ändrar man signalerna och tar över drönaren helt. Alltså någonting som jag påstår är exakt det som de som driver sidorna nationell.nu och avpixlat försöker göra. Med hemsidan och med hjälp av trollar försöker man ta kontrollen över rasisternas åsikter och styra den så småningom åt det håll som passar en själv. Följer man bloggen några gånger märker man hur de försöker med jämna mellanrum att ändra på budskapet och föra in egna idéer och tankar som gynnar illuminatis intressen och är i linje med dess målsättningar. Slutmålet är naturligtvis att lyckas få fullständigt makt och kontroll över gruppen och dess intressen och sedan kunna helt obehindrat styra den som man vill.

På tal om "trollar" som Anders De La Monte och hans bok BUZZ har öppnat mina ögon för så skapas bloggar eller kan skapas och få många läsare eller ligga på läsartoppen genom att de som skriver bloggar är samma personer som läser och kommenterar den, alltså trollarna. De är även på youtube, facebook och naturligtivs nyhetssidor och försöker styra debatten på det sätt som passar dem.

De har hur många konton som helst, jobbar dygnet runt och har en stor mått av fantasi. Det är ungefär som att man själv har hundra konton som man använder för att kommentera sin egen blogg med. Det är ganska enkelt sätt att på egen hand föra upp sin blogg till läsartoppen med andra ord. Men de som gör det är professionella och alltså jobbar med det. De som läser deras bloggar sen förstår naturligtvis inte hur det hänger samman och fattar inte hur folk kan få så många läsare när de är så ointressanta. Deras slutsats blir återigen inte att det är nåt fel på de här bloggarna eftersom de har så många läsare utan det är fel på de själva som inte fattar hur de här bloggarna kan vara så intressanta och ha så många läsare. Här har vi återigen det här med inbillade grupptrycksfenomenet som jag pratade om och gjorde experiment på tillsammans med mina klasskamrater under min utbildning. Här är det trollarna som använder sig av den tekniken för att manipulera folk och deras åsikter.

Jag säger inte att det förhåller sig så för alla bloggar som ligger på läsartoppen men man kan inte komma ifrån att den här tekniken används av folk som är manipulativt lagda för att påverka andra människor, så lite kritiskt tänkande skadar förmodligen inte. Som framgår av Anders La Monte och hans bok BUZZ så har de här bloggarna en stor kabel av människor som sköter bloggen för att föra den till topplistan. Frontfigurerna, alltså de personer som står för bloggen är bara en del av projektet och syftet är att få folk att tycka och tänka på ett visst sätt. Baksidan av det hela blir att små tjejer och killar tror att om de kopierar de här bloggarna får de själva många läsare och till sin förvåning upptäcker de att de får fem istället för 20 000 träffar.

Jag undrar om det är bara jag som blir mörkrädd när jag lyssnar till Hillary Clinton, när hon uttrycker sin förvånelse till att som hon uttrycker det Ryssland och Kina ställer sig i vägen för "fred" i Syrien. En sak är de ganska konsekventa med i alla fall, nämligen att använda fina slagord som demokrati, mänskliga rättigheter och fred i det här fallet för att dölja den krassa verkligheten, nämligen att USA styrs av ett par familjer som Rockefeller och Rotschild och i det här fallet förser grupper som inte ens är syrier med vapen för att mer eller mindre slakta kvinnor och barn. Att Ryssland är emot det tycker alltså Hillary Clinton är likställd med att ställa sig ivägen för fred. Sedan hotar hon dessa två länder och säger att de kommer att betala ett pris för sin ställning och får en att för en stund tänka på tredjevärldskriget. Men det pris som Hillary Clinton pratar om verkar ändå vara ganska blygsam. USA har ju tillgång eller än så länge monopol på HAARP, en teknik som kan skapa jordbävning och manipulera vädret. Det förklarar varför väderprognoser inte har stämt den senaste tiden. Det verkar helt enkelt vara USA´s och illuminatis sätt att göra allvar av sitt hot och skapa den senaste "överraskande" ovädret i Ryssland som hittills har helt urskiljningslöst dödat 150 personer.

Ett annat verktyg som illuminat har till sitt förfogande och som de girigt använder sig av och vilket jag redan har berört i den här bloggen är "trollarna". Köpta och nyttiga idioter som går runt i olika sidor och försöker styra debatten på det sätt som är lämpligt. I boken BUZZ  som jag läste nyligen beskriver Anders De La Monte fenomenet ganska glasklart och detaljrikt. De här trollarna får tydligen anvisningar om vilka sidor som de ska besöka och kommentera. Just nu verkar de i alla fall röra sig mest på sidan avpixlat och nationell.nu. Deras kommentarer är mest dataliknande utan att bubbla av känslor som är ganska malplacerad i sådana sammanhang och när man tänker hur rasister egentligen är. Sedan om man är insatt så förstår man hur de försöker styra debatter och plantera åsikter. Det kallas tydligen att lägga åsiktsmattor, att få folk att börja hysa en uppfattning om någonting som de inte har tänkt på tidigare. Det finns säkert otaliga exempel på det och det kan handla om allt möjligt som tas upp på grund av olika syften. En vanlig syfte är enligt Anders De La Monte som man kan läsa mellan raderna i boken BUZZ är att byta fokus från någonting som är viktigt som till exempel illuminatis härjningar till någonting som är mindre viktigt som ifall man ska dricka i sina barns närvaro eller inte som jag såg debatt om senast jag satte på TVn. Ett annat syfte är att fylla "anslagstavlan" med så mycket brus och oväsentligt så att ingenting annat får plats.

På tal om illuminatis härjningar så har det blivit lite för mycket rovdjurs incidenter i sistone. Undrar om någon frimurare ala Breivik fångar in de här djuren åt illuminatis vägnar och ger de någonting som gör de galna. Idag läste jag i expressen att en björn simmade mot en grupp av människor. Veckan förre var det någon varg som hade simmat till en ö och huggit ihjäl massor med får och sedan har ju vi de där vargarna som hade tagit ihjäl den där vårdaren.

Snart är det också London OS där illuminati och dess aktiviteter blir en brinnande fråga. Många svenska idrottare har i alla fall hoppat av som Karolina Klüft, Sanna Kallur och trestegshopparn Kristian Olsson. Sedan har en svensk löpare Moa Hjelmer gjort en riktigt bra och oväntad insats och vunnit EM-guld och slagit rekord från ingenstans. Här kan man ju spekulera men det känns lite som att hon har tillfälligt fått dopa sig för svenska förbundets vägnar. I det läget kommer illuminati inte att klaga eftersom det inte ligger i deras intressen och det har man förmodligen kunna räkna ut från svenska förbundets sida. Det är att spela spelet på illuminatis planhalva och försöka vinna ändå.

Justin Bieber är en annan aktuell fall som ska göra Sverigebesök snart. En ganska meningslös sångare som har fått en hord av efterföljare och det får han säkert tacka illuminatis trollar för. Detsamma gäller förmodligen många andra meningslösa bloggar som trollarna invaderar och kommenterar, och som ligger på topplistan. Alla vill ju se och tycka som andra i samhället. Det vet illuminati om.

Vi kom alltså till Sverige sommaren 1990. Vi gjorde det förmodligen tillsammans med en stor grupp Iranier som också flydde den depression, osäkerhet och misär som rådde i efterkrigstidens Iran. Det pågick massavrättningar av allt från narkotikasmugglare till politiska aktivister, och allt som oftast kunde man se någon dingla längst en stolpe när man var påväg till jobbet, skolan eller bara var ute för att handla. Min mamma berättade till och med att hon hade sett en kvinna bli stenad när hon var påväg till jobbet. Misären gjorde att brottsligheten sköt upp till höjden, allt från inbrott till rån och man hörde även historier om att hur barn kidnappades för att man skulle kunna sälja deras organ. Framför allt gällde det afghanerna som man generellt ansåg vara tjuvar och som kidnappade små barn och halshögg dem. Min pappa brukade sitta vid köksbordet dricka sina snaps och berätta skräckhistorier om hur afghanerna kidnappade och hängde de med taggtråd. Min mamma å andra sidan brukade alltid köpa kakor och dela ut till afghanerna som jobbade som murare och grävde gropar för gasledningar. Jag brukade få gå fram och räcka kakkartongen med lite darr i benen.

Men i Sverige blev rollerna till min förvåning helt omvända. Här var det istället vi som var afghanerna och brottslingarna. För mig kom det som sagt som blixt från klar himmel. När vi anlände till Sverige trodde jag att vi skulle tas emot med blommor för att vi äntligen var framme efter de långa resan. Men istället såg man sura miner hos passkontrollanten och senare samma dag när vi skulle gå till stan med min mamma och syster och ringa min pappa som hade valt att stanna kvar i Iran och komma efter när vi hade fått uppehållstillstånd blev jag ense om den grymma verkligheten. Jag hade redan börjat sakna min pappa och tittade lite sorgmodig på en man som gick med sin son förbi oss på trottoaren. Istället för att en förstående blick så mötte jag bara förakt hos mannen och sonen som tittade förlutet på mig nästan gömd bakom sin pappa. Den krassa verkligheten kunde inte bli mer uppenbart och det gjorde att all den självkänsla och säkerhet som jag hade var bortblåst på ett slag. Insikten var ohygglig och helt omöjligt att skaka av sig. Hade min pappa inte varit så rasistiskt så hade jag kanske inte kunnat förstå deras minspel men eftersom jag hade hört alla möjliga förskräckliga historier om afghaner från min pappa så fick jag helt enkelt skylla mig själv och framför allt min pappa.

Sedan hade vi också oflyt med en annan sak. En månad innan så hade alla flyktingar i Sverige fått amnesti av svenska staten. Många av de hade kommit till Sverige någon månad innan oss. Men vi fick vänta. Min mamma brukade säga att det skulle ta någon vecka innan vi fick uppehållstillstånd och det skulle kanske ta någon månad innan min pappa skulle komma, men även det kändes som en oändlighet. Men tiden gick och vi fortsatte att vänta. Första månaden spenderade vi i Malmös flyktingsförlägning för att sedan flytta till Öland där vi fick bo i ett läger som till en början bestod av ett par hus men som sedan byggdes upp till att bli ett litet samhälle. Man kom med färdiga hus och staplade på varandra. Dag efter dag kom det nya hus tills den lilla flyktingslägret blev färdigjorgt omgärdad med trämurar mittemot havet och en stor gräsmatta där svenskarna campade på sommaren.

Jag är själv iranier. Föddes i Tyskland 1978 ett år innan iranska revolutionen. Vi bodde där i ett år under tiden som min pappa avslutade sina studier till ingenjör, specialist inom kärnkraftsområdet någonting som just tyska företag var kontrakterade att bygga åt Iran. Men det nådde aldrig dit. Iranska revolutionen bröt ut och byggnaden av iranska kärnkraftsverket lades på is. Troligen var det därför som iranska revolutionen som kostade tusentals människor livet bröt ut, nämligen USA´s missnöje med förra shahens satsning på kärnkraften.

Några år senare hade kriget mellan Iran och Irak brutit ut och även denna med USA´s stöd. Vid det laget hade vi återvänt till Iran. Jag var ganska liten då och kommer inte ihåg så mycket av inledningen på kriget. Mina barndomsår som jag kommer ihåg var ganska lyckliga. Vi brukade vara mycket hos mina morföräldrar, jag kommer ihåg iranska nyåret där jag fick presenter av mina släktingar och allt det medan kriget pågick. Men kriget blev mer och mer kännbart. Jag kommer ihåg när min mamma och jag åkte för att hämta våra matransoner med kuponger som delades ut till befolkningen.

Snart började mina första skolår också och jag fick nya kompisar. På somrarna spelade vi fotboll med mina grannar och några veckor under sommarmånaderna åkte vi till kaspiska havet med antingen kompisar eller släktingar. Det var roliga tider och sköna minnen som fördunklades när kriget började mer och mer närma sig huvudstaden. Snart började man se bomberna falla på natten och höra hur de dundrade och fick fönstren att skaka. Vi åkte med min mammas släkt till någon bergtrakt och bodde där i någon stuga under tiden som huvudstaden och dess närbelägna områden bombades. Skolorna hade slagit igen och vi fick istället hemuppgifter och lektioner som sändes på TV. Jag var ambitiös och tyckte om skolan och ville vara bland de bättre i klassen som rangordnade elever redan från årskurs ett. I femman gick man igenom ytterligare en gallring där de som hade de bästa betygen i varje klass fick delta i en test och de som klarade testet fick gå i en särskild skola. Jag fick vara med och göra testet men fattade själv att jag inte skulle klara det. Jag hade redan börjat bli trött på skolan och de alltmer tråkiga och färglösa böckerna och efter det visste jag att kurvan för mina skolprestationer skulle börja peka rakt neråt.  Att gå tillsammans med alla de som jag såg som misslyckade, medan de andra som jag brukade slåss om de bästa betygen gick i en annan hårdsatsande skola skulle bli en ren mardröm.

Lyckligtvis så flyttade vi till Sverige sommaren 1990 då jag hade precis gått ut femman. Då var jag inte mer än tolv år och kändes som en befrielse att komma ifrån den deprimerande efterkrigstidens Iran och lämna den oundvikliga misslyckanden som jag visste skulle komma. Nu fick man glömma alla krav på prestationer bakom sig och öppna sina sinnen för allt det nya och spännande som skulle komma. Jag hade åkt flygplan en gång tidigare men hade aldrig varit i västvärlden. I de få bilder som jag hade sett av västvärlden förutom de bilder som min mamma hade tagit när vi bodde i Tyskland var från enstaka västerländska filmer som jag hade sett. Det jag tyckte var intressant va att allt verkade va så släta och välputsade som om de var gjorda av glas. Det kändes minst sagt spännande nästan lite magiskt att se den här nya världen med egna ögon.