Vad säger man förutom att det var länge sen och att man har blivit många insikter rikare. Läste Anders De La Montes senaste bok "bubble" nyligen och i den uppdagedes återigen den extremt invecklade verkligheten. Många gånger så vet man nämligen inte vem som är "the bad guy" och vem som är "the good guy", vem som är fienden och vem som är vännen. Många gånger kan nämligen vännen klä sig i fiendens kläder och fienden klä sig i vännens kläder. Även om ens "vänner" är många gånger helt omedvetna om sin verkliga roll eftersom de utan att veta om det styrs av någon osynlig makt. Ytligt sätt så uppfattar man de som sagt som ens närmaste vän, broder och landsmän eller vad man väljer att kalla de men i själva verket är de alltså det största faran mot ens existens och ens absolut värsta fiende.

Men problemet är att verkligheten är lite mer komplext än så och det är inte alltid så lätt att peka ut vem som är är vem, en verklighet som jag nämnde innan även målas upp i Anders De La Montes senaste bok "bubble". Så här träffsäkert står det i baksidan av boken. "Om verkligheten bara är ett spel, hur skiljer man då vän från fiende? Eller kan fienden i själva verket visa sig vara en vän??"

För mig blir det i det här läget Sverige Demokraterna, Kent Ekeroth, nätsighten avpixlat och nationell.nu extra intressanta. Jag såg i alla fall sidan avpixlat, nationell.nu och Kent Ekeroth som den absoluta fienden. Jag trodde att de var typer som kapade dumma människor för att skapa problem, för att de ska springa deras egoistiska ärenden. Men när man tänker mer på det så verkar de snarare vara typer som har åtagit sig uppdraget att ta kontrollen över de nyttiga idioterna som tyvärr utgör en större delen av befolkningen innan illuminati gör det . De föregriper illuminatis onda planer helt enkelt och fyller vakumet innan illuminati gör det.

Alltså, fienden visar sig helt plötsligt vara en vän när man tänker närmare på saken. Det är därför man ska tänka sig både en och två gånger innan man skapar sig en bild av verkligheten, av vem som är vem och vad som är vad. Verkligen visar sig helt enkelt att vara mycket mer komplext än vad man först tror.

Jag vet inte om det finns folk som fortfarande tror på psykoanalysen och Freuds teorier. När man tittar på dess historia så har den i alla fall periodvis haft en stor skara anhängare. Det är ganska anmärkningsvärt eftersom när man tittar på de här teorierna och Freuds påståenden så ter de sig både bisarra och orimliga. Freud påstod nämligen att barnen har sexuella känslor för sina föräldrar och vise versa, en slutsats som han drog från de utsagor han fick ut i de terapistunder som han hade med sina klienter. Klienter som hade neurotiska symptom.

Dessa observationer och utsagor som han hörde och sedan analyserade tillämpade han sedan på hela människosläktet. Han ansåg nämligen att psykiskt sjukdom uppkommer om man försöker förtränga de här bisarra drifterna, det han kallade för människans verkliga känslor och önskemål nämligen att vilja ha sex med sina föräldrar. Det är ganska uppseendeväckande påståenden som anses alltså ha en vetenskaplig grund och som har antagits som en modell på hur man botar, behandlar och hur man definierar de som sjuka och de som är friska.

För hör och häpna!! Om en psykoanalytiker påstår någonting om dig, till exempel att du vill ha sex med dina barn eller någonting annat perverst påstående och du blir arg så gör du dig skyldig för "motstånd", vilket innebär att de har råkat sätta fingret på just den tanke som du försöker förtränga, alltså optimalt bevis på att de är rätt ute!! Om du däremot regerar med "aha så kan det vara" så håller du på att bli medveten om dina förträngda känslor och det är ett gott tecken. Det bästa är att du erkänner att du vill ha sex med dina barn och barnen i vuxen ålder erkänner att de velat ha sex med sina föräldrar. Då är man fult frisk och fullt medveten om sina förträngda drifter.

Hela teorin verkar bygga på sådana märkliga slutledningar, för självklart blir man minst sagt förbannad om nån påstår att man vill ha sex med sina barn, det behöver inte nödvändigtvis bero på att man försöker förtränga någon grotesk tanke.

Men Freud var förmodligen långtifrån dum utan utnyttjade sina extremt skarpa insikter i människopsyket att gå illuminatis vilja tillmötes, nämligen att skapa långtgående problem i samhället. Den explosionsartade psykoanalytiska vågen har nämlingen medfört många problem och besvär inom familjer, mammor som inte vågar kela med sina barn i rädsla att väcka några förträngda tankar eller annat vulgärt som enligt psykoanalysen lurar på att bli medveten.

Men det finns som sagt inte bara problem utan Freud och psykoanalysen har även fört med sig skarpa insikter inom hur människopsyket fungerar. En insikt som är värt att nämnas är att man får symptom om man försöker förtränga en tanke, drift eller känsla, speciellt om den är stark och pockar på uppmärksamhet, och då syftar jag inte på tankar och känslor om att ha sex med sina föräldrar utan tankar och känslor som är aktuellt i dagens samhälle.

Rasistiska tankar är väl någonting som alla känner igen och är på tapeten tillsammans med fenomenet politiskt korrekthet. Återigen om du försöker förtränga någon tanke så får du symptom, att folk blir oroliga och gör märkliga saker när de ser en utlänning/främling är ett exempel. De tankar och känslor som är på ett plikttrogen sätt förträngda, i och med politiskt korrekthet, riskerar helt enkelt att bli medvetna när man råkar se, låt säga en person från Afrika eller mellanöstern. Helt plötsligt börjar kanske ens ena öga att blinka helt okontrollerad eller att man stammar eller gör någonting annat som man tycker är jobbigt. Det är lätt att förstå att hela situationen blir påfrestande för de berörda.

Det här fenomenet gäller inte bara svenskar utan alla människor. Människan fungerar inte om man försöker förtränga saker och ting. Man blir inte funktionellt i samhället och mår helt enkelt dåligt och får psykiska och sociala problem av olika slag. Det här har jag diskuterat mycket i min förra blogg på expressen, nämligen att median gör klart för oss och försöker styra hur vi ska bilda kärleksrelationer, vad som är acceptabelt och vad som inte är acceptabelt, vilken parrelation som går för sig i samhällets ögon och vilken typ av kärleksform som man ska undvika.

I sån situation blir man alltså tvungen att stänga ute eller förtränga sina naturliga känslor och drifter som är oundvikligt när man träffar en person från andra könet, ifall det inte är i linje med samhällets krav, till exempel en invandrarkille ser en söt blond svensk tjej. Den här företeelsen som skapas framför allt genom median är kanske ännu mer accentuerad i USA. Inte konstigt att många svarta killar har psykiska och sociala problem och fungerar dåligt i samhället. Konsekvensen blir helt enkelt att svarta killar blir tvungna att förtränga och kontrollera sina naturliga känslor och tankar och får därmed alla möjliga symptom. De blir neurotiska i Freuds mening och får psykiska problem och får alltså svårt att fungera socialt. Under Freuds tid berodde neurotisken på det extrema avståndstagandet till sexuella känslor på det generella planet och det bidrog till den stora neurotiska problematiken som Freud analyserade och försökte både förstå och behandla och det ledde alltså till hans insikter i hur mänskliga psyket fungerar. Försöker du förtränga någon tanke eller känsla får du helt enkelt en åkomma. Den är en viktig sida av psykoanalysen som, som sagt även har tilllämpning i dagens samhälle.

En annan sida som är värt att notera är det som jag nämnde, att man gör sig skyldig för "motstånd" om man inte håller med vad en psykoanalytiker säger till en hur absurd och vedervärdigt den tanken må vara. Du får absolut inte blir arg eller på något annat sätt protestera för då tycker "psykonalytikern" att han är rätt ute. Någonting som är helt vedervärdig förhållningssätt som har etablerat sig i alla möjliga domäner i dagens samhälle. Om du till exempel reagerar på USA´s alla rimliga och orimliga påståenden med irritation så visar du bara att USA är helt rätt ute och det är dig det är fel på. Du är allt från fanatiker till extremist av det ena eller andra slaget. Det här tankemönstret kommer alltså från ett psykoanalytiskt och freudianskt förhållningssätt.